Vill du veta hur vi bor?

Matte är i alla fall supernyfiken på vad vi kan göra med den här lägenheten. Om man får bort flyttkartonger, klädhögar och material till nästa fina tavla som ligger utspritt så kanske man vågar fota och visa här i bloggen. Om det nu är nåt som kan intressera..?

4 gula plastkoner,

runt 30 barn i olika åldrar, ett platt tjejträ och en tennisboll på innergården. Matte funderar lite på om hon ska bli orolig. Om nån ruta skulle råka gå sönder så hoppas hon på den i sovrummet, för den är redan lite sprucken.

Annons

Medans du sov.

Gick vi en sakletar sväng. Inte på måfå, vi såg en fin lampa här i krokarna här om dagen. Men då fanns det inte riktigt tid att gå* och hämta den. Matte hade inte heller med sig nåt lämpligt att bära den i.

Nu hade matte lämpliga kläder och en stadig väska att bära lampan i. Men tror du inte att nån annan sett den fina där den låg och tagit den redan! Typiskt va?

Nåväl, vi gick en repa längs ån och hoppades på att få se bävern som bor där, nu när kameran var med och allt. Men, den ville inte visa sig. Så vi fick gå hem utan lampa och utan kort på bävern.

*klättra över ett litet staket, eller gå tillbaka där staketet slutade och gå runt.

Om du undrar varför vi inte bloggat om ballen.

Så är svaret enkelt. I år ska huset målas om. Tre käcka (?) kulörer finns uppmålade vid grannens fönster. Som du ser så har någon, varken matte eller grannarna vet riktigt vem, valt 2 nyanser av kaukasiskt hudfärgat plåster och kommunalgrått till våra hus. Kanske tur att det inte varit en fråga som alla fått säga sitt i, farbrorn som bor under oss vill att huset ska målas lila. Enligt egen utsago hans favoritfärg. Och vi tvivlar inte.
Att de ska vara samma färg på de sammanhängande huskropparna funkar visst inte. Tydligen inte bara matte som är lite småglömsk och får gå på färg när hon kommer hem. (Dock förmodligen bara matte som kommer hem nån gång mellan 03 och 05 och undrar vart hon bor. De andra i huset sitter nog på sängkanten och undrar om det inte är dax för morgontidningen att komma vid samma tidpunkt.)

Ja, ballen ska således tömmas på allt och plastas in i vid midsommar nån gång, och sen vettetusan när vi kan använda den igen. Hela huset ska kläs i blått nät och fönstren ska plastas in.

De har börjat i andra änden av gatan. Vi är inte superpeppade på det här. På balkongen står det saker som inte riktigt gör sig bra inne i lägenheten. Och nej, plats finns inte i förrådet, det är redan överfullt. Jag tycker synd om de som bor i huset mittemot, ett likadant huskomplex fast en annan förening. De måste titta på våra fult flerfärgade hus. Vi har ett solgult, fint hus att titta på i alla fall. Win!

Containerfynd.

Tänk dig att du är ute på promenad. Du går den vanliga rundan och på andra sidan vägen står det några containrar uppställda. Det står tjockTV-apparater bredvid dem och det sticker upp stolsben ur dem. Ett stort bord är balanserat på toppen av en av de överfulla containrarna. I just den containern sticker ett stycka designhistoria upp – en hatthylla vid namn Nostalgi från Essem design. Hyllan formgavs 1937 av Gunnar Bolin. Om du har en sån matte som jag har, så kan hon inte bara låta en sån hatthylla slängas bort. Min matte gillar gamla retrogrejjer. När mörkret lagt sig över vår del av stan var alla pensionärsgrannar vakna. Länge. Matte var nära att ge upp hoppet om att lyckas med konststycket att smyga ut i mörkret och kränga sig ljudlöst över kanten ner i containern som är placerad en dryg meter ifrån 2 sovrumsfönster.
Men vid 01 så var det släkt i de flesta fönster i huset där den utvalda containern stod. Matte drog på sig en mörk toppluva och tog med sig en hink från badrummet som hon kunde vända upp och ner och stå på.

Hatthyllan var fastkilad under en väldigt tung furustol med svängd rygg. Matte plockade med möda ner stolen och vips så hade hon något att stå på som var både stadigare och högre än plasthinken. Det behövdes, för hatthyllan var lång! 150 cm närmare bestämt, så det var en hel del lirkande innan alla 16 dubbelkrokarna gled förbi kartonger, plastpåsar, stolar, bordsben och träskivor. Men, skam den som ger sig! Nu har vi en ny hatthylla. Fast gammal. En lång, dammig bit Nostalgi.

Jag inspekterar vad som var så viktigt att matte smög ut i natten.

Palten vaknade ur sin skönhetssömn och kontrollerade fyndet noga hon med.

Om du klickar på den här bilden så får du höra en låt matte nynnat på hela kvällen.

Lite Lisa i köket.

Did you give the world some love today?

I vårat kök hänger Eviga bredvid Stringhyllan, ovanför fotot på mattes farfar.

Plock- och städdag.

Idag har matte gått omkring och samlat ihop mina och Paltens leksaker. Som värsta vallhunden har hon hittat igen dem fast de gömt sig bakom soffkuddar och under skostället i hallen. Hon har av misstag slängt några saker i soporna… jag uppmärksammade henne genast på det, och när hon suckade och plockade upp min härliga Skunk så blev jag bara så glad! Hon har frågat oss en massa konstiga saker som: ”Hur många leksaker kan en liten katt ha?” och ”Ebba, kan vi inte bara spara dina h e l a saker, och så lägger vi undan resten?” Jättedumma frågor som naturligtvis besvaras med: ”Hur mångas om helst!” Och: ”Nej, då kan jag ju inte leka med dem.”

På frågan om vart jag är när matte dammsuger de 60 kvm lägenhet vi har så är svaret nära. Helst precis där matte ska till att dammsuga. Måste ju kolla på hon inte får med nåt viktigt!

1:a advent.

Det var med andakt jag vaknade i morse och smög runt i lägenheten för att se mattes fina pyntning.
Jag hittade dessvärre inget pynt alls… snopet! Förmodligen hade hon hoppats på att få samma hjälp som Magnus.

Det hade hon inte kan jag säga. På julskyltningen idag inhandlades lussekatter och knäck, så lite adventskänsla är det i alla fall hemma.

Sorry Björkman!

Matte har varit duktig idag igen. Jag kan liksom inte hejda henne när hon sätter igång och borrar och grejsar. Idag har jag fått lära mig nya ord och uttryck som:
”Hur mycket sten kan man stoppa i en betongvägg?! Va?!”
Det var tydligen ingenting som hon ville att vi skulle göra ett räkneexempel av utan hon bara fräste och hämtade en hink med vitfärg som hon kunde stå på så hon fick ”mer tyngd” som hon sa… Fattar inte – hon blev ju längre och inte tjockare?
Och ”hellvettesjävllachucknyckel” var ett annat ord som matte har muttrat idag. Hon lät lite gladare när tavellisten satt uppe och ”bubblan var i mitten!” Fattar inte vad sport har med det hela att göra… för det där sista är väl en hockeyterm va?

Näe Björkman, matte skrämmer bort varenda karl på flera mils avstånd när hon gör killsaker, är tatuerad och svär. Du måste nog förklara igen det här med vad man får fixa själv och inte.

 

Så fint att matte är lite tårögd.

Eller, kan det vara den stickiga plastlukten som får matte att se sådär gråtmild ut?! Ugnen bränns i alla fall ur. Snart kan spisen brukas – och gissa om den kommer att användas?!