Mattes jobbiga mardrömmarna om gallertrappor försvann i samma sekund som läkaren drog ut spikarna ur tårna. Nu är det min understimulans som gnager hennes samvete dag som natt, vilket får till följd att hon i natt drömde att vi tränade freestyle. Vi tränade på en i mitt tycke helt onödig grej – jag skulle backa runt matte. Besvärligt, jag har ju inte bara 2 tassar att hålla reda på. Matte hade kryckor och opererad fot i drömmen också.

Det hela slutade med att jag helt glömde hur man går framlänges, så vart vi än skulle så cirkulerade jag baklänges runt matte och kryckorna.

 

Så här såg det ut när jag skulle lära mig backa runt matte.

 

Rätt så onödigt faktiskt… man kan ju gå framåt, och det är mycket enklare!

 

Fatta hur det här skulle gå till, samtidigt som matte ska stå på ett ben!  Och hålla i ett par kryckor.

 

Näe, jag tror inte bakåt tar mig framåt på nåt bättre sätt.