Att ta ett tidigt tåg betyder inte att det är lite folk, tyst och lugnt så man kan sova. Så mysigt att kliva upp kl 05:22 är det ju inte, så man kan ju tro att det bara är fattiga studenter som sitter böjd över sin litteratur som tar det gristidiga tåget som är mycket billigare. Det var i alla fall vad matte trodde, men oj vad hon hade fel!

Näe, att ta ett tidigt tåg den här dagen betydde att det vällde in en massa skräniga 40-talister i Uppsala. Först skulle de kivas om vem som skulle sitta vart, de platserna de brukar ha satt det ju hundar på! Inte så konstigt, eller? De befann sig ju i en djurkupé! De viftade med sina fina årskort och när de äntligen fått till det så att den som måste sitta i färdriktningen gjorde det, och den som måste sitta vid fönster gjorde det, ja då börjde de riva i sina ryggsäckar. De fick snart upp sina hopfällbara plastkåsor och sen kacklde de iväg till bistrovagnen och införskaffade kaffe. Man kan tycka att de kunde stanna där så vi andra fick lite sovro, men nej. De kom tillbaka och så började de berätta dråpliga händelser för varandra, och alla andra i vagnen vare sig de ville höra eller inte. Och så fick vi alla veta heeela dagens agenda när de talade i mobilen, innan de äntligen klev av i Gävle i sina fotriktiga skor, med de hopfällbara plastkåsaorna placerade i ryggsäckarna som var stramt åtdragna över Gudrun Sjödén kapporna. Med raska steg mot nåt kulturellt eller politiskt uppdrag. Äntligen lite sovro. Jag kröp upp i mattes knä och rullade ihop mig till en liten boll. Så sov vi hela vägen mellan Gävle och Sundsvall. Mysigt!